Gick förbi några tvåor som knuffade på varandra, så jag sa åt dem att lugna sig så ingen skulle göra sig illa. En liten kille svarade kaxigt:
- "HÖRRU TJEJEN, vi är lugna! Vi vet vad vi gör". (Fantastiskt roligt att han sa "Hörru tjejen").
När mamma kom hem i eftermiddag och gick förbi mig (jag låg på soffan och halvsov) yrade jag lite lagom:
- "Jag ligger här och läser en bok med slutna ögon." Tänkte för mig själv hur coolt det var att jag kunde läsa medan jag blundade, för jag såg verkligen texten tydligt. När jag öppnade ögonen såg jag däremot att jag inte ens höll i någon bok, något som mamma redan märkt och tyckte var underligt/lustigt. Jag kände mig helt vaken, men så var nog inte fallet!
På tal om något helt annat; här kommer en, enligt mig, bra låt:
In the end I'm realizing I was never meant to fight on my own.