Imorgon åker jag iväg till England, och är borta i två veckor. Sjukt. I ärlighetens namn känns det lite jobbigt. Jag är långt borta från Jonas och familjen, och resan äger rum några veckor innan jul (mycket att göra). Mindre än en vecka efter att jag kommit hem igen är det julmarknad, och resan gör att jag inte hinner förbereda mig så som jag skulle vilja. 
 
Sådärja, nu har jag avreagerat mig lite, och kan gå in på det positiva med resan. Jag kommer få uppleva nya saker, umgås med mina fina klasskamrater och förbättra min engelska. Det positiva övervinner det negativa, och det känns spännande och roligt. Det blir vad man gör det till, och jag ska se till att göra det så roligt som det bara går!
 
Får se hur det blir med bloggandet de kommande två veckorna, det beror lite på tid och internetåtkomst. Utifall att det blir torka: Ha det bra och se till att det snöar massvis, för jag vill mötas av snö när jag kommer hem igen! 
 
I don't know where I am going to rest my head tonight.
So I won't promise that I'll speak to you today.
 
Saying I'll be home for next year, darling.
I'll be home for next year. 
(Eller i mitt fall: nästa månad).
 
I will think of you.
- Two Door Cinema Club: Next year.
En storm med klass 2-varning är inte så vanligt här i trakterna, men plötsligt kom den över bl.a. Västerbotten. Det jag märkte av den var lite ljud från blåsten, att något flög in i köksrutan (lämnade kvar en fläck) och att strömmen var borta ett tag under natten. Pratade med Sandra som varit hemma i Granträskliden med mamma och pappa, och insåg då att stormen varit riktigt ordentlig där. De har ingen mobiltäckning, strömmen är borta (vilket innebär att de inte har något vatten), taket på ena garaget blåste bort, växthusen är skadade och det ligger träd överallt. De fick inte mycket till skönhetssömn inatt, vilket man kan förstå. 
 
Sandra befann sig i Lycksele när jag pratade med henne, ifall ni undrar hur jag kunde prata med någon utan mobiltäckning. Tänker på er!
 
Så här lugnt och stilla har det absolut inte varit det senaste dygnet. 
Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.